Har slängt in en omgång tandblekning i käften och lipat en skvätt i hemlighet inför sambon i telefon. Han är min bästa vän och pojkvän och han lyssnar och säger vettiga saker, saker som jag vill höra.

Gud, detta må låta patetiskt men jag vill bara göra mig så inni helvete jävla snygg och vistas ute bland folk. Precis så känner jag. Antar att det har att göra med att jag har legat här inne i snart tre månader och sett ut som hejkomochhjälpmig. Sen vill jag bli full också och det låter ju om möjligt än mer patetiskt. Skjut mig. Nej gör inte det förresten - längar efter att LEVA.

Ett till låttips, I'm not a robot - Marina & The Diamonds. Snart blir det Idolfuckingmys. Piss.

Har göttat ihop en ny Spotify-lista. Underbart. Måste er om tipsa om låten "OHNO" med The Gloria Story. Det är så avstressande. Behöver det nu. Har inget tålamod med tjat. Vill vara själv. Vill ha tyst omkring mig. Förutom min musik.

Jag vet att jag är hemsk nu men jag måste spy galla någonstans. Jag har världens gulligaste föräldrar och jag är så tacksam för deras stöd och kärlek. MEN ibland när de hälsar på mig blir jag galen av irritation. Alla dessa SYNPUNKTER! Blir vansinnig. Saker som jag borde fixa och göra och när jag ska göra det. Jag får liksom inget utrymme för att tänka själv. Och så känner jag att jag är tvungen att koka kaffe och baka och laga mat och bulla upp. Jag orkar inte nu när jag är sjuk. Vill ligga tyst och kolla på Top Model i min ensamhet! Och jag skulle aldrig kunna säga ifrån, för jag är ju den snällaste dottern enligt dem.

Ska iväg på vattenträning om en halvtimme. Morgonen har gått åt att rensa garderob med min sambo, äta frukost, titta på Efter tio med Malou och handla en parfym till min sambo på Kicks.se. De har 20 % rabatt just nu och hans är snart slut. Vi ger varann lite presenter ibland och det är himla kul.

Gud vad jag är seg. Typ darrig och ont i magen, precis som om jag vore nervös. Jag tror att kroppen märker av att jag trappar ner på Morfinet nu. Bara att stå ut! Känner mig lite skyldig också och tänker på dumma saker jag har gjort genom åren. Nej, det blir bra att jag åker iväg på lite friskträning nu. Sedan får det bli bastu och ikväll kommer min älskade far hit och hälsar på. Gullepapi.

Dagens ta sig för

Hämta tvätten från tvättstugan [ ]

Vika tvätt och lägga in i garderoben [ ]

Bädda sängen och plocka ihop lite lätt [ ]

Kommer nog kosta mig en extra morfin tyvärr, för det är tre trappor ner till tvättstugan och idag är mitt ben och min rygg inte på topp.

Är så sugen på att gå till frisören, men jag måste ju vänta tills jag kan sitta upp. Tror i allafall att jag vet vad jag ska be om! Både klippning och färgmässigt. Vad tycks?

Visst visst att man "ska" ha mörkare hår på hösten, men det skiter jag i i år tänkte jag. Tycker den blonda färgen är trevlig eftersom den är lite åt det varma hållet.

För någon dag sedan såg jag en rubrik i stil med "visade sitt självmord live på internet" när jag scrollade på Aftonbladets hemsida. Jag klickade faktiskt inte på länken utan tänkte att det hade hänt i ett land långt, långt bort. Tycker på något vis att de mest extrema sakerna alltid sker i USA med det visade sig  att detta hade hänt i Sverige.

När jag blev sjukskriven började jag läsa ganska mycket på forumet Flashback.se när jag hade tråkigt. Igår surfade jag in på forumet och kollade under de sk. hetaste ämnena. Överst stog "Hängning" som rubrik. Jag klickade in och i tråden skrev en kille på ett ganska avslappnat sätt om att han snart skulle hänga sig själv. Det fanns ett par Flashback-medlemmar som engagerade sig, vissa försökte övertyga honom att livet är värt att leva och att han skulle tänka på sina anhöriga och vissa trodde att han inte menade allvar och skrev "kom igen nu, gör det då, du vågar inte". Antagligen trodde de som skrev så inte på killen som snart skulle ta sitt liv. Han satte upp webbkameran och ställde in den på att den skulle ta ett kort varje minut. Sedan hängde han sig framför den och forumdeltagarna tog del av händelsen live.

Det är så beskrivligt fruktansvärt. Jag mådde illa även fast jag var inne på forumet flera dagar efter det inträffade och fast att jag inte klickade upp bilderna. Det var en självklarhet för mig att inte göra det. Av vördnad inför mig själv och av respekt inför killens anhöriga.

Det finns mycket att diskutera och fundera över när det gäller det här, även fast man egentligen vill låtsas som att det aldrig har hänt. Jag tänker på killens anhöriga och hur fruktansvärt, oförståeligt dåligt de måste må av att sin son/bror/osv tog sitt liv och inte längre finns till. Jag tänker på de som satt i forumet. Hur de som hejade på känner sig idag, hur de som försökte motivera honom att fortsätta leva känner sig och hur de som tyst åskådade utan att skriva något känner sig. Varför ringde ingen polisen? Eller kan man ringa polisen varje gång någon skriver något farligt eller brottsligt på internet? När vet man att det är allvar? Hade polisen ens hunnit göra något? Och hur tänkte killen när han ville göra sina sista sekunder till en show. Varför tar inte Flashbacks moderatorer bort tråden och bilderna av hänsyn till familjen?

Ta inte ditt liv. Det är det absolut värsta du kan göra mot dina nära. En av de som jag älskar försökte ta sitt liv en gång och det var jag som hittade personen medvetslös. Jag kan inte tänka på det eller prata om det trots att det var ett par år sedan det hände. Personen överlevde och jag kan inte ens tänka på hur tacksam jag är för det. Jag vill inte tänka alls.

Mycket tankar idag. Rädd för att dö, rädd för att bli sjuk, svårt att greppa att livet inte varar för evigt. Allt liv tar slut någon gång. När jag tänker intensivt på det kan jag nästan må illa. Man vill ju inte inse. Har läst en del bloggar som handlar om cancer och de berör mig ända in i ryggmärgen. Det var när en av mina vänners pappa gick bort i cancer förra året som jag började förstå att cancer kan drabba vem som helst. Jag är fruktansvärt rädd för att någon jag älskar ska drabbas eller att jag själv ska drabbas. Jag älskar livet.