Sist jag skrev var i oktober. Det som har hänt sedan dess är att jag har fått ett till helvetiskt diskbråck och en operation. Nu kämpar jag med rehabilitering och att hålla modet uppe, trots konstant värk. Jag känner att jag behöver skriva för att få tömma mig på känslor någonstans. Jag vill inte tjata om min rygg hela tiden. Känns som allt jag är just nu är RYGG och allt jag pratar om är RYGG.

Det är snart tre månader sedan jag fick operera bort mina diskbråck. Det gamla fanns kvar på samma nivå, dock intorkat, så de tog bort båda. Mitt ben är kraftig förbättrat, har bara känningar av ischias. Min rygg däremot är sämre efter operationen. Jag känner verkligen inte att jag fick tillräcklig info innan operationen kring vad jag hade att vänta mig. Jag borde väl ha ställa exakt den frågan, men jag var så överygad om att en diskbråcksoperation botar diskbråcket och ontet. Folk omkring mig sa att "äntligen, nu kommer du bli frisk" och på sjukhuset sa de "nu ska du få en ny rygg". Det känner jag verkligen inte att jag har fått. Dock är jag jättetacksam över att jag återigen kan gå, åka tunnelbana, gå till jobbet ett par timmar. Jättetacksam. Önskar bara att det inte var så smärtsamt och att jag alltid får extra värk för minsta lilla extra anstränging.

På St Görans  hemsida står det att man efter en diskbråcksoperation kan jobba efter 2-4 veckor. Jag tolkade det som att man var frisk efter 2-4 veckor. Sjukgymnasten på St Görans sa på mitt återbesök 4 veckor postoperativt att "nu ska du vara så bra att du kan spela tennis". Jag har sedan dess gått och varit jätteorolig eftersom jag har konstant värk i ryggen och ibland svår värk. Jag har trott att jag är onormal, felopererad, på väg att få nytt diskbråck och gud vad allt. De senaste dagarna har jag kommit till insikt. Det kommer att ta 6-12 månader innan jag kommer känna mig bra. Det har jag insett efter att ha läst bloggar och forum, där andra som har gått igenom samma sak berättar sin historia. Det tar lång tid. Operation är inte lika med frisk som en nötkärna. Kunde jag inte bara ha fått den informationen av operatören? Fortfarande tvivlar jag lite och tänker "men tänk om det är ngt fel på mig?". Jag har ju ont hela jävla tiden. Jag tänker också mkt på min kollega som flera ggr har berättat om hur bra hon var 2 veckor efter sin operation och att hon dagen efter op kunde gå och fika. Dagen efter min operation kunde jag knappt gå och det var fruktansvärt att bli hemtvingad från sjukhuset. Sedan så hade jag ju legat inne i ett halvår pga diskbråcket, medan hon fick en operation direkt eftersom hon lider av en annan sjukdom.

Jag avskyr sjukdomar. Jag avskyr smärta. Jag måste hitta ett sätt att acceptera min tillvaro. Dessutom har jag två sjukdomar till, som långsamt äter upp mig. I alla fall äter upp min själ.

Jag har alltså konstant värk och mår skit psykiskt. Trots det jobbar jag 50% och pluggar 50%. Jag pluggar på distans. Och anledningen till att jag gör det är att jag inte klarar jobba 100%. Jag ångrar mig djupt att jag började plugga istället för att vara sjukskriven. För jag har varken kraft och energi, och värken distarherar mig. Men, jag ville passa in. Jag ville vara normal och inte räknas till sjuk. Först nu inser jag att jag är lika sjuk. Bara att jag får mindre pengar (halvtidslön) och inte kan vila upp mig den tid jag inte är på jobbet.

Hej mina fina.

Ännu en vecka har gått. Idag ska jag göra mina sjukgymnastikövningar, som jag har hoppat över tre dagar i rad. Inte okej! Så jag kan räkna med att ligga platt resten av dagen.

Har haft en härlig morgon i sängen. Karln har diskat bort gårdagens disk och kokat kaffe till mig. Efter en hel del gos var han tvungen att sticka iväg till jobbet och jag låg kvar i sängen, där jag fortfarande befinner mig. Jag har också gjort lite nytta här ifrån, jag har sökt till en distanskurs i Matte C med start i mars. I höst vill jag läsa ett ekonomiprogram på universitetet och för att vara behörig måste man ha läst den där jäkla matten. Distans passar mig perfekt som jobbar heltid (ja, inte nu då pga skitdiskbråcket). Det är så skönt att kunna lägga upp sin studietid helt själv och kicka igång proven själv hemma på datorn. Vissa prov är man dock tvungen att göra på skolan. Krävs dock en skopa självdiciplin, men det har jag alltid haft gott om.

Idag ska jag:

Duscha [x]

Göra mina övningar [x]

Göra en ansiktspeeling + lägga mask [x]

Bleka tänderna med Ease White i 2 timmar [x]

Försöka få bort min huvudvärk [x]

Misstänker att huvudvärken beror på att jag inte tog min kvällscocktail igår - abstinens! Otäckt, äckliga äckliga morfin. Huu, jag har tagit massa tabletter varje dag (ca 15-18 st) varje dag i 2,5 månader nu. Undrar hur det ska gå att drappa ner. Lika bra att börja i tid.

Stackars min lever. Får slå på en fet detox sedan när jag är frisk. Inget kaffe, tabletter, alkhol och nikotin - längtar!